Arbetsmoral och lite annat

15 Maj

Jag har alltid varit antikommunist och antinazist. Som ung brevbärare var det min plikt att dela ut såväl ”Ny Dag” som ”Nyheter från Sovjetunionen”. Jag fick leverera böcker till ett nazistiskt ”Kameradschaftsbücherei”. Det var Postverket som gav mig arbetsuppgifter och betalade ut min lön. Jag kom från ett socialdemokratiskt hem, där begreppet ”höger” var skällsord. Likväl föll det mig aldrig i tanken att vägra utdelning av Högerpartiets valsedlar. Tanken att bestämma vilka människor som skulle få post eller inte, fanns inte i min världsåskådning. Min uppgift var att leverera alla postförsändelser, som anförtrotts mig.

Jag delade ut post till judar, homosexuella, kommunister och nazister utan någon som helst diskriminering. Jag var – ehuru ung – statstjänsteman och som sådan skulle jag vara neutral och lojal med samhället.

Jag växte upp i socialdemokratiska Sundbyberg. Högerledaren Jarl Hjalmarsson höll tal och många sundbybergare kom och lyssnade. Vi stod tyst och lyssnade. Några gick ifrån mötet. När det var klart gick alla hem. Min egen kommentar var: ”Vad ville han ha sagt? Vad menade han egentligen med fördelningspolitik?”. Noterbart är att det inte fanns en enda polis närvarande.

Jämnåriga var avundsjuka på mig för att jag var anställd vid posten. Som brevbärarbiträde stod jag förvisso inte högst på samhällsstegen, men posten hade liksom järnvägen hög status. ”Kronans kaka är liten men säker”. Senare i livet erfor jag att ”kronans kaka var liten men seg”. Likväl tjänade jag folket och staten i 54 år.

SÅ NÅGOT HELT ANNAT

Sedan valet 2010 har medlemsantalet i SD Sundbyberg mer än fördubblats. Även grannkommunerna Solna och Sollentuna har haft god medlemstillväxt. Utöver medlemmar har vi även ”aktiva sympatisörer”, det vill säga personer, som står i regelbunden kontakt med oss, men som inte vågar bli medlemmar av fruktan för repressalier på arbetet eller hot mot familjen.

Vi har medlemmar från Chile, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Kina, Laos, Rumänien, Serbien, Syrien, Ungern, Thailand och Österrike. Alla SD-medlemmar i Sundbyberg försörjer sig på eget arbete eller pension. Vi har inga bidragstagare och har aldrig haft det.

Jag saknar 1950-talets valrörelser, då partiledarna ömsesidigt utböt vänligheter och talade för sin egen politik.

 

%d bloggare gillar detta: