Islam och nazsismen

29 Mar
 

 

Bild 146-1980-036-05

Islam och nazismen

 

När i dagarna den militante islamisten Mohamed Omar och den ökände Ahmed Rami från Radio Islam här i Sverige satt igång med att blida ett anti-judiskt parti, som skall samarbeta med nazister, är detta inget nytt under solen utan en fortsättning av andra världskrigets allians mellan islam och nazismen som ingicks mellan Adolf Hitler och stormuftin av Jerusalem.

Haj Mohammad Amin al-Husseini var född omkring 1895 i Jerusalem och tillhörde en mycket inflytelserik familj. 1921 blev han av den brittiske high commissioner i Palestina, Herbert Samuel, utsedd till stormufti av Jerusalem, det vill säga högste muslimske religiösa ledare och lagtolkare.

Detta var nu inte så klokt, för stormuftin anstiftade flera revolter mot britterna och måste efter en sådan fly till Libanon 1937. Där kom han i konflikt med den franska administrationen och fick 1939 bege sig till Irak. Efter en kort sejour i Persien (Iran) kom han efter att ha uppmanat till Jihad mot britterna i oktober 1941 till Italien och fortsatte därifrån till Tyskland.

Stormuftin anlände till Berlin den 6 november 1941. Efter möten med utrikesminister Joachim Ribbentrop och höga SS-representanter, inbjöds stormuftin till Adolf Hitler den 28 november 1941. Syftet var att komma överens om en gemensam politik för lösandet av judefrågan och stormuftin hade för detta ändamål ett program med 15 punkter. Mötet uppmärksammades stort i tyska media.

Stormuftin möter Adolf Hitler 28 november 1941.

Strax därefter började SS-högkvarteret (SS-FHA) att planera uppsättning av muslimska förband. Stormuftin och hans stab inlogerades i en större villa, som beslagtagits från en utplundrad judisk familj. Här inrättades en koranskola för att lära muslimska SS-män hur islams budskap stod i samklang med nazisternas läror. Därifrån spred stormuftin propaganda och understödde under loppet av 1942 bildandet av de första muslimska förbanden såsom ”Arabisches Freiheitskorps” och ”Legion Aserbeidschan”, vilka var relativt små enheter. Syftet var dock på sikt att sätta upp flera muslimska divisioner om vardera ca 20 000 man. Brist på utrustning gjorde dock att denna process gick relativt långsamt.

Stormuftin, som av tyskarna gavs rang som generallöjtnant i SS, sändes med sin stab till Jugoslavien för att medverka i bildandet av de nya divisionerna, men han hade kvar tre hus till förfogande i Tyskland. Hans aktiviteter på Balkan följdes av tyska media bland annat i form av ännu bevarade journalfilmer.

Vid denna tid utgick på begäran av stormuftin en cirkulärskrivelse att benämningen antisemitism inte skulle användas, eftersom även araber ansågs vara semiter, utan istället skulle judarna utpekas i klartext.

Den 1 mars 1943 påbörjades organiseringen av den första muslimska SS-divisionen ”Handschar”, som rekryterades i Bosnien.  Inledningsvis omfattade divisionen ca 12 000 man, men växte till att som mest bestå av drygt 21 000 man. Divisionen förlades till Frankrike för utbildning och återkom till Jugoslavien i februari 1944 för det som kallades banditbekämpning och upprensning i bakre områden. Vad detta betydde i realiteten är inte svårt att föreställa sig. Under 1944 medverkade divisionen i flera upprensningsaktioner, men måste då krigslyckan vände draga sig tillbaka norröver. Divisionen kapitulerade i Österrike den 8 maj 1945.

I november 1943 beordrade Heinrich Himmler chefen för SS-FHA, Gottlob Berger, att arrangera ett möte med stormuftin för att denne skulle ge ytterligare stöd till rekrytering av muslimer. Detta möte kom till stånd i Berlin den 14 december 1943 och resulterade i att ”Ostmuselmanische SS-Division Neu Turkistan” skulle organiseras. Det första regementet sattes upp den 4 januari 1944 och användes för partisanbekämpning i Vitryssland. Medio 1944 hade regementet vuxit till tre stridsgrupper, ”Idel-Ural”, ”Turkestan” och ”Aserbeidschan” med en sammanlagd styrka av sex bataljoner och ca 8 500 man. I augusti 1944 underställdes förbandet SS-brigaden ”Dirlewanger” för att skoningslöst slå ner upproret i Warszawa mellan 5 och 15 augusti 1944. Den 15 december 1944 utgick stridsgruppen ”Aserbeidschan” och ersattes av stridsgrupp ”Krim”, som bestod av krim-tatarer. Den ännu inte fullständiga divisionen, som räknade ca 8 500 man, användes för så kallad säkerhetstjänst i Slovakien och upplöstes i Österrike vid Tysklands sammanbrott i maj 1945.

Det tredje muslimska förbandet blev SS-divisionen ”Skanderbeg” som rekryterades i Albanien med början i april 1944. Divisionen, som ännu blott bestod av ca 6 200 man, samövades i Montenegro i juli 1944 och sattes därefter in för partisanbekämpning i Kosovo. I september 1944 hade divisionen kommit i upplösning efter sammanstötar med starka kommunistiska partisanförband, men resterna lyckades retirera norrut. Styrkan hade då nedgått till ca 5 000 man men förstärktes med ca 3 500 man ur tyska marinen, vars fartyg sänkts för att inte falla i fiendens händer. I februari 1945 sändes marinpersonalen hem till Tyskland.  Resterna av division ”Skanderbeg” kapitulerade i Österrike och sändes av de allierade tillbaka till Jugoslavien för att överlämnas till Titos partisaner.

Den sist uppsatta SS-divisionen ”Kama” började rekryteras i Kroatien den 10 juni 1944 och förlades för utbildning i södra Ungern. Med anledning av att Röda Armén kom allt närmare och att divisionen i stor utsträckning saknade utrustning och var underbemannad beslöts det i oktober 1944 att upplösa förbandet varvid den ca 2 200 man starka muslimska personalen överfördes till SS-division ”Handschar”, men många valde att istället desertera.

Vid Tysklands sammanbrott i maj 1945 flydde stormuftin till Schweiz, men han blev utlämnad till fransmännen och sattes i husarrest. I Jugoslavien dömdes han till tre års fängelse för krigsförbrytelser, men britterna ingrep till förmån för stormuftin, eftersom ett fängslande av denne skulle leda till oroligheter i Palestina. Stormuftin kunde därför 1946 undkomma till Kairo och därifrån fortsätta sin hets mot judarna. Han flyttade sedermera till Libanon och avled i Beirut den 4 juli 1974.

Nu har alltså Mohamed Omar känt sig kallad att träda i stormuftins fotspår.

Stellan Bojerud

%d bloggare gillar detta: