En ”rasists” bekännelser

28 Mar

1981 bodde jag i Paris. Inledningsvis 105 Rue de Longchamp i Neuilly och därefter 60 Rue Violet i 15:e. Med tiden fick jag fyra manliga vänner, vilka har nämns i den ordning kamratskapet var kvalitativt och kvantitativt.

M var marockan. Vi träffades på den lokala brandstationen (6éme Cie Sappeurs Pompiers) på Frankrikes nationaldag 14 juli. Han var egentligen elektriker, men för tillfället arbetslös. Han levde på att uträtta allehanda ting för brandmännen. En riktig överlevare. Bodde i ett litet rum i ett hus nära min bostad. M visade sig vara en pålitlig god vän. När min son (11) besökte mig i Paris, lät jag M ta med honom till några sevärdheter. M och jag höll kontakt några år framåt genom mina återbesök i Paris och per post

A var algerier. Träffade honom på en lokal bar. Han var Sverigefixerad. Hade varit turist i Sverige och då haft svensk flickvän. Hans önskan var att flytta till Södertälje och få arbete vid Scania-Vabis. Hans farbror hade krogen “Chez Achmed” som även var hotell. Där bodde A. Varje dag på väg hem från jobbet tittade jag in på “Chez Achmed” för en kopp espresso och en liten calvados. Jag fick aldrig betala! I gengäld deltog jag i restauranggästernas arbete. Vi satt med varsin öl och fördrev tiden med samtal samtidigt som vi skalade potatis, morötter och andra frukter. A och jag brukade tillsammans gå ut och dansa.

R var fransman, men uppväxt i New York. Vi hade samma favoritbar “Le Gamay”. R var mitt “andningshål” genom att jag kunde tala engelska med honom. Min franska var sådan att det krävdes ansträngningar för att uttrycka det jag ville säga. R hade ett realistiskt, för att inte säga cyniskt, sätt att betrakta omvärlden. Han arbetade inom något av dessa otaliga FN-organ. Var han bodde vet jag inte, men det var någonstans i närheten av min bostad.

F var fransman och anställd vid Radio France. Vi träffades på en restaurang nära Eiffeltornet. Några öl tillsammans. Jag blev hembjuden till honom. Han bodde på högra sidan av Seine i en välinredd lägenhet. Jag bjöd honom hem till min lilla etta. Han var något stel och formell, men jag vet inte om det var rätt omdöme, eftersom min kommendering till Frankrike upphörde några veckor efter det vi träffdats.

Tjejerna

Jag var gift och träffade min hustru var 14:e dag antingen i Paris eller i Stockholm. Likväl fick jag ett antal kvinnliga vänner.

B var från USA och bodde nära tunnelbanestationen Miromesnil. Hon flyttade till Arizona och gifte sig.

N var från Australien. Glad och trevlig. Jag tyckte hon var vacker, men det var allt.

C kom från USA, men var etnisk kines. En mycket diskret flicka med smala ögon.

E träffade jag på en restaurang på Rue Rivoli. Hon var den första jag mött, som sade sig vara rasist. Hon utvecklade temat ordentligt. Hon var fransyska och sade sig ha blivit sexuellt förnedrad av en MENA-man. Hon bodde nära Gare de l´Est.

Det blev inga romanser i Paris 1981. Men 2005 blev det varmt! Jag var på en kongress i Paris och mötte en underbar kvinna, men enkel addition ledde mig till att åldersskillnaden skulle bli för svår att hantera.

%d bloggare gillar detta: